INGEN RAST INGEN RO

Till att börja med vill jag göra klart syftet för min del att göra egen barnmat. Först och främst är det kvalitén på maten. Genom att själv välja ut råvoror precis som till mig själv och till övriga familjemedlemmar så vet jag vad vi får i oss. Personligen vill jag äta bra mat. En råvara av bättre kvalité är godare, nyttigare och så gör den även mitt samvete bättre. Lite så är det ju att man får vad man pröjsar för. Den andra anledningen är att jag är helt övertygad om att det blir fan så mycket bättre och godare. Nu skriver jag godare två gånger på raken. Först är råvaran godare och sen menar jag att hemlagad mat i sig är godare. Ingen har väl någonsin sagt att det luktar gott när man precis öppnat en köpt barnmatsburk? Än hellre haft lusten att smaka på det. Sen tillkommer flera andra goda anledningar till att göra egen mat. Vissa säger att det blir billigare. Stämmer säkert, men det är inte min prio-ett-anledning. Jag satsar på bra råvaror när jag kör så jag kan faktiskt inte säga att det är si och så mycket billigare. Dessutom försöker jag starkt utesluta all junk i vår mat här hemma såsom nitrit, smakförstärkande medel som jästextrakt och övriga onödiga tillsatser. Jag kommer exempelvis inte brassa kassler eller korv till ungarna framöver utan när det blir dags för kött så är det rått vanligt kött och inget annat. Jag vet att det finns sjyst korv ute på markanden också, men nu ska vi laga mat här. Steka korv kan nog alla och här på bloggen ligger fokus just nu på mat åt barn under ett år.

 

Idag har det blivit dags för precis som jag tidigare lovat puré av äpple och päron. Efter det en ärtpuré. Till det går jag in på färglära när det kommer till mat. 10 år som konditor har gett mig puréerarenhet så det räcker och blir över och då var barnmat det sista jag hade i tankarna. Helt klart vill man se vad man äter annars skulle tyvärr inte färgämnen i mat vara mer regel än undantag.

 

Äppelpuré och päronpuré 

Både äpplen och päron tillhör den svenska floran och jag personligen är stormförtjust i dem båda. De är goda att äta råa, men kokar man dem så blir de inte bruna som de annars blir i kontakt med syre. Köp hem ett gäng ett par dagar innan själva kokdagen så de med säkerhet hinner bli riktigt mogna. Förvara dem i rumstemperatur om de ska mogna snabbare. Att de är mogna känner man först och främst på doften. Päronen är när man skalar dem alldeles saftiga och typ kladdiga. Då har fruktsockret och den riktiga päronsmaken kommit fram och det är ju exakt vad man vill. Stenhårda päron smakar som bekant inte särskilt mycket vilket blir en urtrist puré. 

 

Generllet när det gäller frukter med hårdare skal och kärnor så ska man ta bort det innan man kokar och mixar. Har man en centrifug så kan man bara köra ändå. Att mixa kärnorna ger en bäsk smak så gör inte det! Det gäller även kiwi som man därför inte ska mixa alls. Kiwi mosar man med gaffel då det knappt blir något kvar av den om alla små minikärnor ska bort. Det kan dock löna sig att koka med skalet i vissa fall. Jag tänker på färgen. Röda äpplen är ett exempel och det visar jag på bild nedan. Jag skalar alltså äpplena, men kokar ändå med skalbitarna. Rababer är ett annat superbra exempel där man tar bort det gröna skalet, men inte det röda. Varför? Jo, två anledningar. Det gröna på rabarbern är träigt i smaken och så färgar det av sig på den rosa fina färg från det röda på rabarbern. Rött och grönt bli brunt. Varken fint eller aptitligt. 

 

Äpplen och päron kokas mjuka väldigt fort och såklart beroende på hur stora bitar man skurit till. Ca 10 minuter om man höftar. Precis som i mitt tidigare inlägg om barnmat så kokar man det mjuk, mixar, eventuellt passerar och så fryser man in. Grönsaker, frukter och bär håller faktiskt 1 år i frysen så man kan köra en rejäl laddning åt gången. Jag menar inte att man ska göra för ett helt år, men man kan göra på ca 10 äpplen iallafall om man vet att sin baby gillar det. Då har man att plocka fram till gröten, filen eller till desserten framöver och en varierad kost är ingen större konst även dagar man saknar den där orken.

 

 

Ärtor är söta och goda och passar utmärkt till det mesta. På gott och ont måste jag tillägga så färgar de minst sagt av sig och då ser det ibland mindre trevligt ut att äta. Därför tycker jag att ärtpuré gör sig bäst som tillbehör vid sidan av. All barnmat måste inte blandas till en enda gegga. Vitsen är ju också att ungarna ska få smaka och lära sig uppskatta olika smaker var för sig. I konditorkök brukar man som regel hålla sig till liknande färgskala när man blandar frukter och bär. Så även med grönsaker. Det går ofta även hand i hand med smakerna. Ska man blanda ärtor med något skulle jag förslagsvis säga broccoli eller avokado som har samma färg eller annars föreslå en mer smak- och färglös grönsak såsom blomkål. Att blanda mörötter med ärtor däremot blir en till synes brun sörja och smaken påverkas negativ av vad man ser.

Ärtor kokas mjuka. De brukar börja flyta upp till ytan när de är färdigkokta och därefter ska de direkt ner i kallt vatten för att bevara sin härligt färg och inte blir gråa och dassiga. Återigen den där färgen!